Sättningsgivare mäter vertikal rörelse i mark och konstruktioner över tid, hur mycket en vägbank, byggnad eller grund sjunker under och efter belastning. De vanligaste typerna i Sverige är slangsättningsmätare, markpeglar och bälgslang.

Hur fungerar det?
De flesta automatiska sättningsgivare bygger på ett hydrostatiskt system: en vätskefylld slang kopplar givaren till en fast referenspunkt, och tryckskillnader i vätskan omvandlas till exakta sättningsvärden. Andra typer använder sättningsplattor eller magneter, där en mätpunkt vid markytan följer rörelsen på djupet.

Var används de?
Vanliga tillämpningar är vägbankar och fyllningar på lös mark, grundläggningsarbete samt sjöbottenmätningar där traditionell mätutrustning har svår att komma åt.

Varför spelar det roll?
Sättningar sker ofta gradvis och är svåra att upptäcka med blotta ögat, innan de redan blivit ett problem. Kontinuerlig mätning gör det möjligt att följa utvecklingen i realtid och agera i tid, innan en långsam rörelse hinner bli en kostsam skada.